Cake (Drama):

Efter en olycka lider Claire av kronisk värk som har lämnat ärr både på in och utsidan, och när en kvinna i hennes stödgrupp tar livet av sig börjar Claire överväga detsamma samtidigt som hon inleder en relation med den avlidnes man. 

 

 

Cake är ett drama från 2014 som gav Jennifer Aniston en Golden Globe nominering för bästa kvinnliga huvudroll, en statyett som hon dock gick miste om men hennes rollprestation är här den bästa som hon någonsin har gjort. Till skillnad från hennes vanliga vackra jag gestaltar hon här en skadad och ärrad kvinna vid namn Claire som lider av en otrolig smärta, en smärta som finns både i kropp och själ och som gör henne aningen otrevlig och elak. Att Jennifer Aniston brukar spela en bitch på film vet vi nog alla men att se henne i en sån här plågad roll är något nytt och hon gör det dessutom riktigt bra. 

 

Clarie har ont, mentalt som kroppsligt. 

 

Cake riktar in sig på tragiska tragedier som har orsakat både kroppslig och mental smärta utan att avslöja orsaken fören framemot slutet av filmen. Detta är något som gör att nyfikenheten driver filmen framåt och jag sitter därför tålmodigt kvar och väntar på ett svar. Men styrkan i filmen är absolut smärtan och under filmens gång undrar jag om det är den kroppsliga eller mentala biten som är värst att uppleva. Claire, som har varit med om en olycka, är i hoplappad och ärrad över hela kroppen vilket gör hennes rörelse stela. Just de bitarna fångar Jennifer Aniston bra tillsammans med den psykiska påfrestningen som hennes karaktär genomgår var dag. Clarie ger skenet av att hon har gett upp och gått ner sig totalt då hon överväger självmord efter en bekants lyckade resultat inom samma område, men ibland blinkar även små ljusa moment förbi och vi kan nästan känna av en livsglädje. Detta tack vare hennes nyfunna vän Ray (Sam Worthington) som även han har gått igenom en del tragiska omständigheter i livet, något som i sin tur har fört dom båda samman. 

 

Den döda Nina (Anna Kendrick) spökar i Claries huvud.

 

Cake tar sig fram i ett lugnt tempo medan tragedin och sorgen fyller ut karaktärernas vardag, och samtidigt som alla plågor sakta kommer upp till ytan blir också filmen allt starkare för varje minut som går. Som sagt så är vi relativt omedvetna om vad som har hänt med just Clarie och det är först framemot slutet som allt får in klarhet och en förklaring som då också lockar fram mängder av tårar här hos mig. Men dessförinnan går det även att skåda en del svart humor i de mörka vrårna som i sin tur lyckas bidra med en del leende

 

Efter att Clarie har ramlat in i Roys liv börjar hon uppleva lite livsglädje.

 

Jag hade inte allt för höga förväntningar om Cake och jag trodde rent av att filmen skulle vara tråkig, men så är inte alls fallet utan filmen är snarare väldigt stark och berörande och just därför blev jag positivt överraskad. Filmen må vara mörk, dyster, tragisk och plågad men ack så sevärd då den deprimerad känslan verkligen påverkar en. Med tanke på Claries bitterhet så är hon inte en lätt människa att ha runtomkring sig men alla beteende har en förklaring och i grund och botten så är hon faktiskt en vacker person, det är bara svårt att se det. Så tänk en gång extra innan ni dömer någon, det finns nämligen en förklaring på allt.

 

 

FILMINFORMATION: